I programmet Stjärnor hos Babben spelade en medverkande artist bordshockey mot en annan programdeltagare. Inslaget varade cirka en minut. Varumärket på hockeyspelet hade täckts över och reklammärket i spelets mittcirkel hade ersatts med programmets logotyp. Resterande reklam på hockeyspelet för ett flertal olika varumärken syntes i inslaget.

Granskningsnämnden ansåg att ett visst gynnande av de varumärken som visades på bordshockeyspelet uppkom i inslaget. Nämnden ansåg dock att det uppvägdes av ett tillräckligt underhållningsintresse.

Inslagen var en del av en nyhetsrapportering från en kampsportsgala där en svensk kampsportsutövare vunnit sin match. Inslagen innehöll ett antal matchsekvenser där kraftiga sparkar och slag delades ut. Granskningsnämnden ansåg att inslagen var av sådan karaktär att de, med hänsyn till sändningstiden, stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

En ledamot var skiljaktig och ansåg att inslagen inte var av sådan karaktär att de stred mot bestämmelsen.

Inslaget handlade om att svenska högerextremister reste till Ukraina för att stödja de nationalistiska krafter som fanns i landet under revolutionen. I inslaget blev NN, som sagt upp sig från sitt arbete för att stödja dessa nationalistiska krafter, intervjuad. Efter intervjun med NN intervjuade två programledare en docent i historia där de bland annat frågade om NN:s bild av situationen i Ukraina var korrekt.

Granskningsnämnden konstaterade att NN:s uttalanden om det etniska Ukraina var uppenbart kränkande mot människor med annan än vit hudfärg. Enligt nämndens mening måste det i och för sig vara möjligt för programföretagen att intervjua personer som har radikala och antidemokratiska åsikter utan att det strider mot kravet på opartiskhet. Att programledarna eller reportern inte tydligare tog avstånd från NN:s uttalanden under eller i nära anslutning till intervjun innebar en klar brist i förhållande till bestämmelsen om radions särskilda genomslagskraft. Det förhållandet att programledarna, genom intervjun med docenten, satte NN:s uttalanden i en kontext där det klargjordes att NN tillhörde en grupp radikala högerextremister, uppvägde inte denna brist. Inslaget stred därför mot bestämmelsen om radions särskilda genomslagskraft.

I en serie inslag som sändes i Mittnytt och Nordnytt i mars 2014 granskades vindkraften i Sverige. Nämnden ansåg att rapporteringen genomgående förmedlade en ensidigt negativ bild av vindkraftverk i Sverige, där utgångspunkten för rapporteringen var att vindkraft i Sverige var en dålig affär. Den negativa bilden förstärktes av värderande uttalanden från företrädare för SVT som innebar ett ställningstagande mot vindkraftverksutbyggnaden i Sverige. Nämnden konstaterade vidare att rapporteringens kritiska infallsvinkel bland annat utgick från osakliga uppgifter av väsentlig betydelse för framställningen. Vid en sammantagen bedömning ansåg nämnden att de granskade inslagen i rapporteringen mellan den 3 till 6 mars i Mittnytt och Nordnytt var så partiska att de stred mot kravet på opartiskhet.

Inslaget var en del i ett program om var gränsen för brott i trafiken går. Inslaget innehöll uttalanden av en tillfälligt medverkande journalist, NN, som varit med om en bilolycka. Bland annat sades följande.

”(NN) – Jag tycker att det är stötande för det allmänna rättsmedvetandet. Det är den principiella frågan. Sedan tycker jag att det är rent utsagt förjävligt att en person som så uttryckligen har bevisat för alla att han är oförmögen att på ett säkert sätt föra ett fordon på en allmän väg, tillåts fortsätta med det. Att han har sitt körkort kvar i dag det är väldigt stötande och allvarligt [- - -] Just det, det var väldigt halt. Det var väldigt halt. Och det var det många förare som hade uppmärksammat och anpassat farten efter. En bil hade inte gjort det. (Programledare 1) – Jo, men ni får ju också en sladd. (NN) – Absolut, absolut, men vi körde inte på någon annan på en raksträcka. […] Alla de andra bilarna, ett tiotal bilar lyckas observera olyckan, bromsa in, passera den, till och med parkera och gå ut och hjälpa till. En bil totalt misslyckas med detta, erkänner själv att det är 100 meter kvar när han får upp ögonen för att det ligger en bil tvärs över vägen. Den personen har inte i trafiken att göra. [- - -] Han tittade inte på vägen. Det är ett mycket allvarligt misstag som leder till att jag i dag har tillbringat två månader på sjukhus, en person som försökte hjälpa mig få ut min son ur bilen är död, en kvinna är mycket allvarligt skadad. Jag kan fortsätta att räkna upp de allvarliga skador som det här har lett till. (Programledare 1) – Om det inte är viktigt med ett straff, vad är då viktigt för du har ju nu överklagat det faktum att förundersökningen lades ner. (NN) – Körkortet, han ska bort från gatan. Den killen ska inte sitta i en annan bil när min fru eller mina barn eller mina vänner rör sig på allmän väg. Han ska inte ha körkort. Och det, problemet är ju att eftersom det inte blir något åtal blir det heller ingen sådan efterföljd. Det är det som är problemet. Han ska inte utsätta andra människor för sitt bristande omdöme”.

Granskningsnämnden beaktade vid bedömningen att NN vid tidpunkten för sändningen av inslaget var en tillfälligt medverkande och att det ska råda en vidsträckt yttrandefrihet i radion. För en tillfälligt medverkande kan kravet på opartiskhet ställas lägre. Det kunde dock diskuterats om inte NN riktade så långtgående anklagelser mot en bilförare att uttalandena innebar ett personangrepp på denne och passerade gränsen för vad som kunde accepteras inom ramen för kravet på opartiskhet. Mot bakgrund av att programledarna förde fram frågor och kommentarer som enligt nämndens mening var balanserande stred dock inslaget inte mot kravet på opartiskhet.

Det två timmar långa programmet innehöll förutom nyheter och intervjuer med olika artister även inslag där lyssnare kunde ringa in och skänka pengar till P4 Extras insamling till Radiohjälpens välgörenhetskampanj ”Tillsammans för världens barn”. Lyssnarna som ringde in var samtidigt med i utlottningen av tre olika priser, däribland en fotbollsresa till Paris. De olika vinsterna presenterades löpande i programmet. Vid fyra tillfällen nämnde programledaren arrangören av fotbollsresan vid namn. Vid två av tillfällena lade programledaren även till att företaget var ”specialister på fotbollsresor”.

Granskningsnämnden ansåg att omnämnandena av researrangören vid namn och som specialister på fotbollsresor visserligen innebar ett gynnande av företaget men att det mot bakgrund av vad SR anfört i sitt yttrande fick anses motiverat av ett tillräckligt informations- och underhållningsintresse.

Inslaget handlade om att en programledare för SR:s program Morgonpasset hade satts i karantän och inte fick företräda SR tills efter valet i september år 2014. Anledningen var att programledaren engagerat sig mot rasism och ville föra en debatt med Sverigedemokraterna (SD) på sin fritid. I inslaget sa programledarna att SD var en skräckkammare för SR och att kravet på opartiskhet var ovanligt högt under valåret samt att allt samhällsengagemang sammanblandades med partipolitiskt engagemang och räknades som ett ställningstagande. Programledarna i Tankesmedjan sa vidare att SD förde en rasistisk politik.

Granskningsnämnden ansåg mot bakgrund av SD:s principprogram från år 2011 att det inte stred mot kraven på opartiskhet och saklighet att beskriva SD som ett främlingsfientligt parti. Nämnden ansåg vidare att programledaruttalandena om rasism i det aktuella inslaget var allmänt hållna och kunde ses som synonymt med främlingsfientlighet. Uttalandena framfördes dessutom i ett satirprogram där det gäller vida ramar för vad som får sägas. Inslaget stred därför inte mot kravet på opartiskhet.

Inslaget handlade om hur den så kallade Julian Assange-affären påverkat bilden av Sverige och vilka reaktioner programledarna fått från personer i andra länder. I Inslaget diskuterades med inbjudna gäster hur andra länder såg på det svenska rättsväsendet och den svenska sexbrottslagstiftningen. I slutet av inslaget sa ena programledaren följande.

”Det är en massa med jurister som skriver debattartiklar just nu och Advokatsamfundets generalsekreterare vill ha det här ur världen. Och alla kan väl vara överens om att Assange har uppträtt som en svinpäls men frågan är om, om det ändå är rätt hanterat och hur många år det här ska pågå för att även om han hade fällts på alla de här punkterna hade han varit ute för länge sedan”.

Granskningsnämnden ansåg att programledarens tillspetsade uttalande om att Julian Assange hade betett sig som en svinpäls var värderande och att lämpligheten i att använda uttrycket kunde diskuteras. Det var dock enligt nämndens uppfattning oklart vad uttrycket närmare syftade på och uttalandet kunde därför inte ses som ett ställningstagande i skuldfrågan. Inslaget stred därför inte mot kravet på opartiskhet.

Inslaget innehöll ett tävlingsmoment där karaktären Papá Fouras ställde en gåta till två deltagare. Efter att Papá Fouras hade ställt frågan bröts inslaget. En vinjett och ett annonsavbrott följde. Efter pausen spelades en vinjett upp igen och det redogjordes för poängställningen i tävlingen.

Granskningsnämnden konstaterade att scenen som föregick annonsavbrottet inte fortsatte när sändningen av programmet återupptogs. Då lämnades i stället en redogörelse av poängställningen i tävlingen. Pausen kom enligt nämnden således i ett skeende av programmet där det även utan avbrott för annonser skulle ha skett ett avbrott i programmets kontinuitet. Inplaceringen av annonsavbrottet stred därför inte mot radio- och tv-lagen.

Det aktuella programmet hade rubriken ”Hur mycket rasism tål Sverige?”. En av gästerna var en aktuell komiker som höll en så kallad stå-upp-föreställning om sin syn på rasism. Programledaren frågade bland annat komikern när han hade premiär för sin nya föreställning. Komikern svarade vilka datum föreställningen hade premiär i Stockholm och Göteborg samt vad föreställningen hette.

Granskningsnämnden ansåg att programledarens uttalanden inte innehöll några positiva omdömen, prisuppgifter eller direkta uppmaningar till besök av komikerns föreställning. Nämnden ansåg vidare att det gynnande som uppkom genom komikerns medverkan i programmet uppvägdes av ett underhållningsintresse. Programmet stred därför inte mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande.