Nyhetsmorgon innehöll ett stående inslag där en trisslottvinnare fick skrapa en lott med garanterad vinst. I det granskade inslaget skrapade en man fram en vinst på 50 000 kronor. På lotten stod texten ”Vinst mellan 50 000 kr och 5 miljoner kr”. Svenska Spels och TV4:s logotyp fanns i de nedersta hörnen på lotten.

Granskningsnämnden ansåg att programinslaget innebar ett otvetydigt kommersiellt gynnande av en av Svenska Spels speltjänster. Av TV4 AB:s redogörelse i ärendet framgick att trisslottsdragningen utgjorde ett inslag som hade en långvarig popularitet och ett stort underhållningsintresse. Nämnden ansåg att det kommersiella gynnande som uppkom genom sändningen mot den angivna bakgrunden inte kunde anses ha varit otillbörligt.

TV4 AB uppgav att det inte förekom produktplacering i programmet. Däremot hade TV4 AB ett samarbete med Svenska Spel som dels innebar att Svenska Spel köpt reklam och sponsringsskyltar, dels gav TV4 AB rätt att göra inslag med Svenska Spels produkter. Den trisslott som skrapades i programmet, och som var helt central för inslaget, kunde enligt nämndens mening inte betraktas som rekvisita av sådant slag att en tillämpning av bestämmelsen om produktplacering var utesluten redan av detta skäl.

En av utgångspunkterna för bedömningen av om det är fråga om produktplacering i bestämmelsens mening är att det i programmet förekommer en exponering i marknadsföringssyfte av en viss vara, tjänst eller varumärke mot betalning eller annan liknande ersättning. TV4 AB:s redogörelse för avtalet med Svenska Spel uppfattades av nämnden så som att Svenska Spel inte hade betalat eller på annat sätt ersatt TV4 AB för att trisslottsdragningen skulle äga rum i det aktuella programmet. Nämnden saknade därför skäl att anse att produktplacering i radio- och tv-lagens mening hade förekommit i sändningen.

Det cirka två minuter långa inslaget handlade om en domstolsförhandling i London vid vilken frågan om en person skulle släppas fri mot borgen behandlades. Inslaget var filmat från gatorna utanför domstolen. Reportern hade på sig en brun täckjacka med en logotyp på bröstet. I samband med att reportern berättade om uppståndelsen utanför domstolen och redogjorde för dagens domstolsförhandlingar syntes hon i halvkroppsbild. Logotypen exponerades då under cirka 15 sekunder.

Enligt granskningsnämndens mening framhävdes inte den aktuella logotypen på ett sätt som framstod som otillbörligt. Nämnden lade vid sin bedömning vikt vid logotypens storlek och det förhållandet att det inte förekom någon särskild fokusering på den. Nämnden beaktade även att logotypen endast syntes i bild under kort tid och att texten var tydligt läsbar under ett par sekunder.

>> Beslutet refereras i avsnitt 3.1. Konsumentupplysning.

Energitipset var en så kallad filler som sändes mellan två programtrailrar efter programmet Förkväll. Energitipset var en minut och trettioåtta sekunder långt. Det inleddes och avslutades med ett sponsringsmeddelande där en röst sa ”Programmet presenteras av Vattenfall”. Samtidigt syntes texten ”Vattenfall” med Vattenfalls logotyp samt www.vattenfall.se. På en textskylt i programmets början stod Energitipset

I programmet befann sig en energiexpert i vad som framstod som en lampaffär. Han berättade om hur man kan spara energi bland annat genom att byta ut sina glödlampor mot lågenergilampor. Han visade exempel på några olika sorters lågenergilampor. I samband med att energiexpertens namn och andra upplys¬ningar visades på en elektroniskt infogad skylt i nedre delen av bilden förekom blå-gula färger i anslutning till namnet/informationen vid sammantaget tre tillfällen.

Granskningsnämnden ansåg att Energitipset inte kunde bedömas som reklam. Innehållet var inte heller sådant att det kunde anses vara ett sådant meddelande som utan att vara reklam sändes på uppdrag av någon annan och syftade till att främja en sak eller en idé. Fillern utgjorde således inte en annons i radio- och tv-lagens mening.

Granskningsnämnden noterade, mot bakgrund av information på Vattenfalls webbplats, att den medverkande energiexperten var en representant för sponsorn Vattenfall. De färger som visades i de elektroniskt infogade skyltarna var vidare färger som ingick i Vattenfalls logotyp. Enligt nämndens mening uppkom det därmed ett gynnande av Vattenfall i programmet. Mot bakgrund av att det i programmet inte framgick att energiexperten var Vattenfalls egen expert och att färgerna i namnskyltarna inte var framträdande, ansåg nämnden dock att gynnandet av Vattenfall inte blev otillbörligt.

Enligt definitionen av produktplacering i radio- och tv-lagen krävs det att det är leverantören av medietjänsten, i detta fall TV4 AB, som mottagit betalning eller liknande ersättning för att ett förhållande ska anses vara produktplacering. När det gäller Energitipset var det ett produktionsbolag som hade producerat programmet. Granskningsnämnden saknade anledning att ifrågasätta TV4 AB:s uppgifter om att TV4 AB inte mottagit betalning eller liknande ersättning för att placera en vara, en tjänst eller ett varumärke i marknadsföringssyfte i programmet. Mot den bakgrunden kunde nämnden inte heller finna att någon produktplacering enligt lagens definition hade ägt rum.

Förkväll var ett magasinprogram som sändes direkt från ett hotell i Stockholm. I ett inslag berättade en person från Agria djurförsäkringar om hur man förberedde sig inför veterinärbesök. I studion fanns skärmar med sponsorns logotyp. I programmen medverkade också NN som lagade mat samt en representant för Lernia och två representanter för Nordnet som berättade om sina respektive tjänster. Det förekom vidare inslag från biografen Park och inslag med programmets inredare som berättade om julbelysning. I båda programmen berättade program¬ledarna i positiva ordalag om en platt-tv som stod i studion och som man kunde vinna under kvällen. Att det rörde sig om en LG-tv nämndes en gång i ett av de två granskade programmen. I programmens inledning och vid flera tillfällen i samband med reklamavbrotten filmades exteriören av hotellet som programmet sändes ifrån. Programmen var sponsrade av Rusta, Lernia, Agria, Nordnet och Mathem.se.

Granskningsnämnden ansåg att sponsorn Agria gavs ett betydande utrymme i programmet att tala om företeelser som hade nära anknytning till sponsorns verksamhet. I kombination med att studion dekorerats med skärmar med sponsorns logotyp ansåg nämnden att det gynnande som uppkom av sponsorns verksamhet gick utöver vad som kunde motiveras av ett informations- och underhållningsintresse.

Nämnden konstaterade att det inte förekom några direkta köpuppmaningar av produkter eller tjänster i programmen. Nämnden ansåg att inslagen visserligen innebar ett gynnande av NN:s Matkasse, Nordnet och Lernia och deras produkter och tjänster, men ansåg att det gynnande som uppkom uppvägdes av ett infor¬mations- och underhållningsintresse. Nämnden ansåg även att det eventuella gynnande som kunde uppkommit i inslagen med biografen Park och tävlingen med en platt-tv som vinst uppvägdes av ett informations- och underhållningsin¬tresse.

Tre av ledamöterna var skiljaktiga och ansåg att inslaget med representanterna från Lernia innebar ett otillbörligt gynnande. Två av ledamöterna ansåg att även inslaget med representanterna från Nordnet innebar ett otillbörligt gynnande.

Nämnden uttalade att det saknades anledning att ifrågasätta TV4 AB:s uppgifter om att det var ett produktionsbolag som producerat programmen och att TV4 AB inte hade mottagit betalning eller liknande ersättning för att placera en vara, en tjänst eller ett varumärke i marknadsföringssyfte i programmet. Mot den bakgrunden konstaterade nämnden att någon produktplacering enligt lagens definition inte hade ägt rum.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om 150 000 kronor för det otillbörliga gynnandet. Kammarrätten avslog TV4 AB:s överklagande av förvaltningsrättens dom. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade inte prövningstillstånd (Högsta förvaltningsdomstolens mål nr 5729-12).

>> Beslutet refereras i avsnitt 3.6. Andra skildringar av företag och produkter. 211

>> Beslutet refereras i avsnitt 3.1. Konsumentupplysning.

I inslaget berättades det utförligt om en kommande musikal på Malmöoperan. Premiärdatum, kontaktuppgifter och inköpsställen för biljetter nämndes. Programledaren avslutade inslaget med en uppmaning att inte missa föreställ¬ningen. Granskningsnämnden konstaterade att det finns ett informationsintresse av att berätta om kommande kulturevenemang i närradion, men att inslaget närmast hade karaktären av reklam och därför motiverade en avgift om 5 000 kronor.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att Sändarföreningen Enter skulle betala en särskild avgift om 5 000 kronor för det otillbörliga gynnandet. Kammarrätten biföll Sändarföreningen Enters överklagande och upphävde förvaltningsrättens dom. Nämnden överklagade kammarrättens dom till Högsta förvaltningsdomstolen, som biföll nämndens överklagande och upphävde kammarrättsdomen samt fastställde förvaltningsrättens domslut (Högsta förvaltningsdomstolens mål nr 3315-13).

Programmet handlade om hur olika stridstekniker och vapen skiljde sig åt mellan shaolinmunkar från Kina och maorikrigare från Nya Zeeland. I ett antal olika tester visades de två krigarnas olika vapen och de testades på dockor som skulle likna människor. Under programmet visades också korta iscensättningar av strider. Flera av dessa scener innehöll våldsamma inslag med blod och närbilder på döende krigare.

Granskningsnämnden konstaterade att det aktuella programmet sändes före kl. 21.00 och att det innehöll scener som kunde verka skrämmande för barn. Programmet stred därför mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft. Det förhållandet att programmet föregicks av en skylt med uppmaningen att inte imitera vapentesterna i programmet ändrade inte den bedömningen.

Programmet var en brittisk dokumentär och handlade om en man som skjutit sin fru och sitt barn i huvudet samt deras djur och därefter begått självmord genom att tända eld på sitt hus. I programmet visades bilder inifrån det nedbrunna huset och bilder på en ihjälbränd häst samt blodspår på marken från en skjuten hund. Till bilderna spelades det dramatisk musik. I programmet redovisades det muntligen på engelska – och med svensk text hur brottet hade gått till.

Enligt granskningsnämndens mening var programmets tema och flera av de bildsekvenser som förekom i kombination med dramatiskt ljud av sådan skrämmande karaktär att programmet med hänsyn till sändningstiden stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft. Den omständigheten att programmet hade en engelsk berättarröst och endast svensk text ändrade inte den bedömningen.