Inslaget handlade om plogbillsrörelsen och dess syn på civil olydnad. Det innehöll ett reportage om 23-årige NN som tillsammans med fyra andra aktivister hade brutit sig in på Saab Microwave Systems anläggning i Mölndal för att i protest mot företagets vapenexport plantera ett fikonträd inne på fabriksområdet. De var nu alla åtalade för detta intrång. Reportaget följde NN under en fest för plogbilsaktivister som hölls dagen före rättegången, under hans förberedelser inför rättegången och under förhandlingarna i tingsrätten. Inslaget innehöll även ett avsnitt där programledaren och reportern diskuterade syftet med den aktion NN hade deltagit i och om aktioner av detta slag var en effektiv protestmetod.

En anmälare ansåg att inslaget innehöll en okritisk hyllning av plogbillsrörelsen.

Granskningsnämnden konstaterade att reportaget skildrade NN:s förberedelser inför den rättegång som skulle äga rum mot honom och fyra andra aktivister dagen efter. Det framgick att NN själv kände en viss kluvenhet till den aktion han stod åtalad för och reportern beskrev också de negativa konsekvenser som en fällande dom skulle kunna få för honom. Nämnden ansåg inte att inslaget tog ställning för eller glorifierade plogbillsrörelsen och dess aktionsmetoder på ett sätt som stred mot bestämmelserna i SR:s sändningstillstånd.

Programmet Pro-Am Poker Equalizer var en amerikansk pokertävling där deltagarna utgjordes av två amatörspelare och fyra proffsspelare. Programmet var sponsrat av pokersajten FullTiltPoker.net. Bakom bordet där deltagarna satt fanns en mur med logotypen för sajten på ett flertal ställen. Logotypen fanns också på några av deltagarnas kläder (en hatt, en tröja, en skjorta och keps). Vid tre tillfällen under programmet sa en amerikansk speakerröst följande i svensk översättning: ”Pro-Am Poker Equalizer presenteras av FullTiltPoker.net. Lär av, chatta med och spela mot proffsen på FullTiltPoker.net.” TV4 Sports sändning av programmet var också sponsrad av den aktuella pokersajten.

Enligt granskningsnämnden måste det finnas en gräns för hur mycket varumär¬kesexponering som kan tillåtas även i ett program som programföretaget inte kunnat påverka utformningen av. Mot bakgrund av den omfattande exponeringen av pokersajtens logotyp och att sändningen samtidigt var sponsrad av pokersajten ansåg nämnden att det uppkom ett otillbörligt gynnande.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om 100 000 kronor för det otillbörliga gynnandet. Kammarrätten avslog TV4 AB:s överklagande av förvaltningsrättens dom. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade inte prövningstillstånd (Högsta förvaltningsdomstolens mål nr 6602-10).

> Se även beslut 10/01502 under avsnitt 3.6. Andra skildringar av företag och produkter.

Programmet innehöll ett tävlingsinslag som Kanal Lokal höll i samarbete med en namngiven veckotidning. Samarbetet nämndes flera gånger under inslaget, där även två företrädare för tidningen medverkade. Programledaren uppmanade tittarna att lämna in sina tävlingsbidrag till tidningens festivaltält eller dess blogg, vars webbadress både lästes upp och visades i bild. Granskningsnämnden ansåg att omnämnandena och den sammanlagda exponeringen av veckotidningen stred mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande.

Nämnden ansåg inte att det denna gång fanns skäl att ansöka om att tillstånds¬havaren skulle påföras en särskild avgift för överträdelsen.

Tre debattörer i Nyhetspanelen diskuterade utifrån programledarens frågor orsakerna till att Sverigedemokraterna (SD) växte, hur partiet borde mötas och varför en debatt borde eller inte borde tas med dem. En av debattörerna sa flera gånger att ”det extremhögern alltid gör det är ju att ljuga”.

Enligt granskningsnämnden kunde det diskuteras om inte programledaren intog ett väl okritiskt förhållningssätt till debattörens upprepade påståenden om att SD ljög. Nämnden kunde dock inte finna att programledarens sätt att agera under den direktsända diskussionen innebar ett ställningstagande i strid med kravet på opartiskhet. Två ledamöter var skiljaktiga. De ansåg att påståendena om lögn borde ha ifrågasatts av programledaren och att bristen på en sådan balansering innebar att inslaget stred mot opartiskhetskravet.

Heliga familjen var en programserie i åtta delar som i huvudsak diskuterade begrepp som familjen, äktenskapet och jämställdhet. Programmet den 4 juli 2008 handlade om äktenskapets mörka historia och programledaren intervjuade en kristdemokratisk riksdagsledamot som ansåg att äktenskapet bara skulle gälla för relationen man och kvinna. Vid ett tillfälle under intervjun sa programledaren att hon försökte förstå hur han argumenterade men att de ”tyckte olika helt enkelt”.

Anmälarna var kritiska mot såväl enstaka program som hela programserien och ansåg att programmen var partiska, kränkande, nedvärderande och att de tog ställning mot kärnfamiljen. Några anmälare ansåg vidare att programmet den 4 juli 2008 var partiskt i fråga om könsneutrala äktenskap.

Granskningsnämnden konstaterade att det tydligt framgick att utgångspunkten för programserien var att belysa och skapa debatt kring familjebegreppet och jämställdhet. Enligt nämndens mening var en programserie av detta slag väl förenlig med SR:s uppdrag att belysa olika skeenden och stimulera till debatt. Mot denna bakgrund kunde inte nämnden finna att programserien som sådan eller att valet av medverkande stred mot kravet på opartiskhet. Programledarens konstaterande av att hon och den intervjuade riksdagsledamoten hade olika åsikter och att hon endast till viss del kunde förstå hur han resonerade var enligt nämnden, med hänsyn till intervjuns karaktär av ett samtal, inte ett sådant ställningstagande i frågan om könsneutrala äktenskap som stred mot kravet på opartiskhet.

En rad inslag i Mitt i musiken handlade om ”Svenska artisters och musikers intresseorganisation” (Sami) och att organisationen var inblandad i flera rättsliga processer. En av processerna som togs upp rörde avskedandet av organisationens förre VD. I inslaget den 2 juli 2008 uppgavs att motiven till avskedet var att VD:n bland annat skulle ha överträtt sina befogenheter och utsatt Sami för betydande ekonomisk risk. Reportern sa att ”rader av uppgifter och dokument som Sami lämnat till polisutredningen om detta, antingen inte tålt granskningen eller i vissa fall varit falska”.

Granskningsnämnden ansåg att rapporteringen i inslaget ensidigt tog ställning i frågor som var föremål för rättslig prövning. Inslaget stred därför mot kravet på opartiskhet.

I det aktuella programmet kunde lyssnare ringa eller skicka e-post till programmet och tycka till om den så kallade FRA-lagen. Programledaren inledde programmet genom att säga att hon i gårdagens program varit allt för okunnig om lagen för att kunna ha en åsikt men att hon nu hade läst på. Hon sa att hon hade en kluven inställning till lagen och gjorde bland annat kopplingar till Pinochetdiktaturens övervakningssamhälle som hennes egen familj hade flytt från.

Granskningsnämnden konstaterade att programledaren var en sådan företrädare för SR för vilken kravet på opartiskhet gäller fullt ut. Programmets karaktär var dock sådan att programledarens roll var att skapa diskussion och debatt. Under det fortsatta programmet efterlyste hon vid flera tillfällen inlägg från personer som var för FRA-lagen. Mot den bakgrunden ansåg nämnden att programledarens uttalanden inte innebar något ställningstagande i strid med kravet på opartiskhet.

I programmet sjöng och spelade musikern NN en låt i studion tillsammans med en annan musiker. I bakgrunden visades sex tv-skärmar med bilder på omslaget till hennes kommande skiva. Vid ett par tillfällen visades närbilder på skärmarna i sammanlagt cirka 30 sekunder.

Granskningsnämnden ansåg att den massiva exponeringen av omslaget till artistens kommande skiva innebar ett otillbörligt gynnande av kommersiella intressen som inte var motiverat av ett tillräckligt informations- och underhåll¬ningsintresse. Inslaget stred därför mot förbudet mot otillbörligt gynnande.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om 100 000 kronor för det otillbörliga gynnandet. Kammarrätten avslog TV4 AB:s överklagande av förvaltningsrättens dom. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade inte prövningstillstånd (Högsta förvaltningsdomstolens mål nr 1586-10).

Carrie var en skräckfilm regisserad av Brian De Palma från 1976 och handlade om den isolerade och mobbade tonåringen Carrie White som upptäckte att hon kunde släppa loss övernaturliga och förödande krafter. I en scen använde sig Carrie av sina krafter när hennes mamma förföljde henne med en kniv, scenen slutade med att mamman hängde i dörröppningen med knivar genom händerna och med ett flertal knivar instuckna i överkroppen. Hon jämrade sig av smärta innan hon dog och Carrie grät och kramade om henne.

Granskningsnämnden konstaterar att filmen innehöll ett flertal obehagliga scener. Även om flera av dem hade övernaturliga inslag så innehöll i synnerhet scenen där Carries mamma knivhöggs till döds våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär. Med hänsyn till sändningstiden, kl. 13:00, var risken att barn skulle se filmen så stor att sändningen enligt nämndens mening stod i strid med bestämmelsen. Granskningsnämnden beslutade därför att göra en anmälan till Justitiekanslern. JK delade granskningsnämndens bedömning att sändningen stred mot 6 kap. 2 § radio- och TV-lagen. JK fann inte skäl att utfärda något föreläggande mot programföretaget.

Det aktuella programmet hade underrubriken Propaganda och handlade bland annat om en film som Svenska institutet producerat. I sin introduktion till ämnet sa en av programledarna följande.

”Vi har i kväll snubblat över en fullständigt, helt sjuk, vansinnig film som Svenska institutet, en statlig myndighet som ska främja Sverige utomlands, har gjort. Den här filmen har gått helt okommenterad förbi, det är ingen som har granskat den. I kväll tar vi itu med den och vi ska avslöja att Sverige ljuger för omvärlden. Mörkar saker och för fram en bild av Sverige som luktar rasistiskt 30-tal, känn på den. Filmen hyllas av Sverigedemokraterna, hatas av kritikerna”.

Granskningsnämnden ansåg att detta och andra uttalanden som programledarna gjorde om filmen inte gick utöver vad som kunde accepteras inom ramen för gransknings- och kommentarskyldigheten.