Varför behövs en mediefrihetsförordning just nu?

I september 2021 höll Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen sitt tal om tillståndet i Europeiska unionen (EU). I talet presenterade hon behovet av en gemensam europeisk reglering för att garantera europeiska mediers oberoende. Varför inför EU- kommissionen en mediefrihetsförordning just nu, vad innehåller den, vilka påverkas och kommer den att fungera?

"Detta kapitel är ett utdrag ur Medieutblick 2025 - För ett öppet och tryggt medielandskap, utgiven av Mediemyndigheten. Författare är Karin Lundin."

Oroväckande tendenser

EU-kommissionen har under de senaste åren noterat oroväckande tendenser till försämrade villkor för medier och journalister inom vissa EU-länder. Pressfriheten har försvagats och journalister har avlyssnats och övervakats. EU-kommissionen ville därför skapa en förordning för att stärka mediemångfalden och det redaktionella oberoendet inom EU. Förordningen skulle också främja medborgarnas demokratiska delaktighet, motverka desinformation och garantera skydd av journalister och deras källor.

När mediefrihetsförordningen antogs välkomnade representanter för EU-kommissionen den och sa bland annat att public service-medier genom förordningen inte ska bli någon enskild parts propaganda-verktyg och att förordningen innebär ett viktigt bidrag till oberoende mediers bärkraft och framtida utveckling i EU.

I maj 2024 trädde den nya europeiska mediefrihetsförordningen (EMFA) i kraft och den 8 augusti 2025 börjar de flesta av de nya reglerna att gälla.

Vem påverkas av mediefrihetsförordningen?

Mediefrihetsförordningen kommer att påverka stora delar av Sveriges mediebransch, myndigheter men även Sveriges medborgare. I förordningen ställs krav på att medlemsländerna i EU ska säkerställa att medborgare har tillgång till en mångfald av redaktionellt oberoende medieinnehåll och att journalister och deras källor skyddas.

I skälen till mediefrihetsförordningen framgår att definitionen av en medietjänst särskilt bör omfatta tv- eller radiosändningar, audiovisuella medietjänster på begäran, ljudpoddar och presspublikationer. Det framgår också att definitionen av leverantör av medietjänster (medieföretag) ska omfatta ett brett spektrum av professionella medieaktörer, även frilansare. Det innebär att mediefrihetsförordningen tar sikte på många aktörer som idag inte är föremål för vare sig reglering eller tillsyn. Bland annat tillverkare, utvecklare och importörer av enheter och användargränssnitt kommer att påverkas samt leverantörer av mycket stora onlineplattformar och videodelningsplattformar och även i vissa avseenden medietjänster från länder utanför EU.

Mediefrihetsförordningen kommer också i stor utsträckning att påverka Mediemyndigheten som föreslås få tillsynsansvar för ett antal artiklar i förordningen. Mediemyndigheten deltar även i arbetet i en ny europeisk nämnd för medietjänster.

På vilket sätt mediebranschen påverkas går att förutse genom att titta närmare på de centrala delarna av regelverket, vilka vi redogör för nedan.

Mediefrihetsförordningens centrala delar

Med förordningen vill EU-kommissionen harmonisera de nationella mediereglerna för att skapa en minimumnivå så att medieföretag ska kunna verka inom EU på samma villkor. Medieföretag får inte bara rättigheter att bedriva oberoende verksamhet men också skyldigheter som ska främja transparens i fråga om ägarförhållanden och tilldelningen av statlig annonsering. Transparens krävs även av leverantörer av publik- mätningssystem.

I det följande redogör vi kortfattat för en del av de nya bestämmelserna.

Redaktionellt oberoende och journalister ska skyddas

Journalister och redaktörer pekas ut i förordningen som de viktigaste aktörerna när det kommer till trovärdigt medieinnehåll. Det ställs därför krav på att medlemsstaterna ska respektera det redaktionella oberoendet för medieföretag och inte påverka redaktionella beslut. Medlemsstaterna ska även säkerställa att journalisters källor och konfidentiell kommunikation skyddas. Medlemsstater får därför inte frihetsberöva journalister eller avlyssna medieföretag, redaktionell personal eller personer i dess närhet för att få information om journalisters källor.

Det blir även förbjudet att använda så kallade spionprogram mot medier, journalister och deras familjemedlemmar förutom när det gäller nationell säkerhet eller misstanke om allvarlig brottslighet. Spionprogram beskrivs i skälen för mediefrihetsförordningen som en särskilt invasiv form av övervakning. Den kan till exempel användas för hemlig inspelning av samtal, filmning, fotografering eller för att få tillgång till krypterade innehållsdata samt för att spåra surfning och geolokalisering.

Det ska vara lätt att hitta information om vem som äger medieföretag

För att öka transparensen inom mediebranschen finns ett krav i förordningen på att medieföretag ska offentliggöra information om sig själva. Informationen ska hållas uppdaterad och vara direkt- och lättillgänglig för medieanvändare. Den information som ska framgå är följande:

• juridiska namn och kontaktuppgifter
• namn på direkta eller indirekta ägare
• namn på verkliga huvudmän
• totalt årligt belopp av offentliga medel för statlig annonsering som tilldelats dem
• totalt årligt belopp av reklamintäkter från offentliga myndigheter eller enheter i tredjeländer.

För att garantera insyn i mediernas ägarförhållanden ska en nationell databas skapas där ovanstående uppgifter ska framgå. Detta för att en medieanvändare enkelt ska hitta ägarinformation om medierna på ett ställe. Förslaget är att Mediemyndigheten får ansvaret att skapa och administrera databasen.

Trovärdiga medier ska skyddas mot att onlineplattformar tar bort deras innehåll

Förordningen innehåller krav på att mycket stora onlineplattformar har system som gör att medieanvändare kan identifiera användare som är trovärdiga medieföretag som har redaktionell kontroll över innehåll. Det ska också finnas rutiner för hur onlineplattformar gör när de tar bort innehåll från dessa medieföretag. Till exempel ska de kommunicera med medieföretaget innan de tar bort innehåll och medieföretaget ska ha möjlighet att klaga på hanteringen. Skälen till detta är att mycket stora onlineplattformar pekas ut i förordningen som viktiga inkörsportar för användare till medieinnehåll. Det är därför viktigt att användare enkelt ska kunna bilda sig en uppfattning om medieinnehållet kommer från en trovärdig källa. Medieföretag som har redaktionellt ansvar för sitt innehåll ska även skyddas från att mycket stora onlineplattformar obefogat tar bort deras innehåll eftersom de spelar en särskilt viktig roll i spridningen av information och utövandet av rätten att ta emot och sprida information online.

Public service ska vara oberoende utan politisk eller ekonomisk påverkan

Public service-medier ska vara oberoende och det ska garanteras genom att ledningen och styrelsen utses på ett transparent och icke-diskriminerande sätt. Längden på förordnanden och grunder för uppsägning ska också regleras på samma sätt. Medlemsstater ska även garantera tillräckliga, hållbara och förutsägbara finansiella resurser. Granskningsnämnden för radio och tv, som är ett särskilt beslutsorgan inom Mediemyndigheten, har föreslagits få ansvaret att övervaka att dessa förfaranden följs.

Rätt att anpassa medieutbud och gränssnitt på enheter

Det ska vara lätt för användare att ändra standardinställningar och användargränssnitt för att anpassa sitt medieutbud utifrån sina personliga preferenser. Därför ställs det krav på att tillverkare, utvecklare och importörer av enheter och användargränssnitt ska säkerställa att de har en funktion som gör det möjligt för användare att när som helst fritt och enkelt ändra konfigurationen av dem. Mediemyndigheten föreslås vara den myndighet som utövar tillsyn över detta krav.

Myndigheter ska redovisa statlig annonsering

Medlemsstater ska sträva efter att statlig annonsering går till en bred mångfald av medieföretag. För att skapa insyn i vilka medieföretag som tilldelas statlig annonsering ska offentliga myndigheter redovisa tilldelningen. Förslaget är att Mediemyndigheten får ansvaret att sammanställa uppgifterna om statlig annonsering och rapportera om det en gång om året.

När stora mediemarknadskoncentrationer görs ska effekterna av det bedömas

EU-kommissionen har identifierat att det finns skillnader och brister på samordning mellan medlemsstaternas regler när det gäller koncentrationer på mediemarknaden. Det kan leda till snedvriden konkurrens och rättsosäkerhet för de medieföretag som vill bedriva verksamhet över gränserna. EU-kommissionen vill därför skapa en samsyn på bedömningar av koncentrationer på mediemarknaden i hela unionen. Det införs därför krav på att medlemsstaterna ska säkerställa att det görs en bedömning av hur viktiga koncentrationer på mediemarknaden påverkar mediernas mångfald och redaktionella oberoende. Förslaget är att det blir Mediemyndigheten som ska göra dessa bedömningar.

Transparens i publikmätning

Publikmätningar är ett mycket viktigt verktyg som bland annat används för att utvärdera medieinnehålls genomslag, publikpreferenser och inte minst påverkar de prissättningen på annonser. Det är därför viktigt att medieföretag och annonsörer ska kunna förlita sig på transparenta, objektiva och jämförbara publikuppgifter.

EU-kommissionen har identifierat problem i hur vissa nya onlineaktörer gör sina publikmätningar. De följer inte de branschstandarder som branschen kommit överens om utan erbjuder egna mättjänster utan att redogöra för sina metoder. Det kan leda till att publikmätningar inte går att jämföra och det kan skapa snedvridningar på marknaden.

Mediefrihetsförordningen ska därför säkerställa större transparens och jämförbarhet när det gäller publikmätning. Aktörer på mediemarknaden, i synnerhet medieföretag och annonsörer, ska kunna förlita sig på objektiva och jämförbara publikuppgifter som tagits fram med hjälp av transparenta, opartiska och verifierbara publikmätningsmetoder. Mediemyndigheten får i uppdrag att uppmuntra branschen att upprätta uppförandekoder som ska följas.

Åtgärder mot medieföretag från länder utanför EU ska koordineras

EU-kommissionen vill öka och utvidga samarbetet och samordningen mellan medietillsynsmyndigheter när det gäller åtgärder som rör medietjänster från länder utanför unionen. Samordningen mellan nationella tillsynsmyndigheter ska ske för att gemensamt hantera eventuella hot mot den allmänna säkerheten.

Den europeiska nämnden för medietjänster

Mediemyndigheten ingår i en ny oberoende europeisk nämnd för medietjänster (nämnden) som inrättas i mediefrihetsförordningen. Nämnden består av de olika nationella tillsynsmyndigheterna för media i EU. Nämnden kommer att få en rad olika uppgifter som ska främja en effektiv och konsekvent tillämpning av delar av mediefrihetsförordningen men även direktivet om audiovisuella medietjänster.

Nämnden kommer bland annat att bistå EU-kommissionen med att utarbeta riktlinjer för medieregleringsfrågor. Den kommer också att skriva yttranden om nationella medieåtgärder och beslut som påverkar mediemarknader och yttranden om effekterna av koncentrationer på mediemarknaden som kommer att påverka den inre mediemarknadens funktion.

Nämnden kommer också att samordna nationella regleringsåtgärder för medier utanför EU som utgör en risk för den allmänna säkerheten. Syftet med samordningen är att säkerställa att dessa medier inte kringgår gällande regler i EU. Den ska även organisera en strukturerad dialog mellan mycket stora onlineplattformar och mediesektorn för att bland annat övervaka plattformarnas efterlevnad av självreglerande initiativ som till exempel EU:s uppförandekod om desinformation.

Hur kommer mediefrihetsförordningen påverka den svenska mediemarknaden?

En harmonisering av medielagstiftningen inom EU kommer med stor sannolikhet ha olika effekt i olika länder. Ett land som Sverige som har en lång tradition av yttrandefrihet och oberoende press uppfyller redan många av de krav som ställs i förordningen.

Trots att Sverige i flera avseenden redan har en ordning som överensstämmer med krav i mediefrihetsförordningen kommer reglerna sannolikt att innebära både möjligheter och utmaningar. På den positiva sidan kan den stärka mediefriheten och öka transparensen, vilket kan bidra till en mer mångsidig och oberoende mediemarknad. För Sveriges medborgare kan detta innebära bättre tillgång till mångfaldig information och en stärkt demokratisk debatt.

Negativa konsekvenser skulle kunna vara risker för ökade administrativa bördor för bland annat medieföretag och att Sverige får en begränsad nationell handlingsfrihet inom mediepolitiken. Till exempel skulle frågan om mediekoncentrationer kunna ställa till problem i ett relativt litet land som Sverige med en tradition av att stora tidningar köper upp mindre tidningar för att de ska kunna överleva. Således har en viss mån av mediekoncentration faktiskt haft en positiv effekt och gjort det möjligt att behålla ett mångsidigt medieutbud.

För Mediemyndigheten kommer mediefrihetsförordningen att innebära många nya arbetsuppgifter. Vi kommer till exempel att utöva tillsyn i branscher som inte tidigare reglerats, uppmuntra till uppförandekoder, förvalta databaser om medieägande och sammanställa uppgifter om myndigheters offentliga annonsering och inte minst, deltagande i arbetet i en ny europeisk medienämnd. Syftet med allt detta arbete är att skydda mediers oberoende och att stärka mediemångfalden inom EU.

Slutord

Så, kommer EU-kommissionens förhoppning infrias om att mediefri- hetsförordningen ska bidra till att oberoende medier blomstrar inom EU och att public service och journalister ska kunna arbeta utan politisk påverkan? Risken är att regleringen blir tandlös i de länder där den är tänkt att göra mest skillnad då politiker som vill försämra pressfrihet och ta kontroll över media hittar ett sätt att göra det ändå. Men kanske kan mediefrihetsförordningen ändå ge EU-kommissionen ett viktigt verktyg som skapar bättre insyn i de olika medlemsländerna så att de i tid kan upptäcka tecken på försämrade villkor för media, till exempel osunda mediekoncentrationer eller försämrade villkor för public service.

Referenser

Europeiska kommissionen (2023, 15 december). EU-kommissionen välkomnar politisk överenskommelse om den europeiska mediefrihetsakten