Granskningsnämndens praxissamlingar

Expedition Robinson

Status:: Friat
Ärende:: SB 497/97
Kanal:: SVT1
Programföretag:: SVT
Datum och tid:: 1997-09-13
Tema:: Mediets genomslagskraft
Ämne:: Våld
Kategori:: Psykisk misshandel, mobbning

Det första avsnittet av programserien Expedition Robinson föranledde ett flertal anmälningar till granskningsnämnden. Anmälarna riktade främst kritik mot de avsnitt i programmet där ”Örådet” sammanträdde och röstade bort en av deltagarna. Anmälarna tyckte att omröstningen och uteslutningen av lagmedlemmar utgjorde ett slags mobbning och psykiskt våld.

Granskningsnämnden ansåg att bestämmelsen om skyldighet att ta hänsyn till televisionens särskilda genomslagskraft i SVT:s sändningstillstånd kunde tillämpas även vid bedömning av inslag som utgör uppenbar psykisk misshandel eller mobbning. Nämnden hade förståelse för att en del personer kunde uppleva visst obehag av att vara åskådare till det omröstningsförfarande som ledde till att en av deltagarna fick lämna tävlingen och ön. Nämnden kunde emellertid inte finna att programmet innehöll avsnitt, uttalanden eller några andra framställningar som kunde betraktas som psykisk misshandel eller mobbning och friade därför programmet.

Freja

Status:: Friat
Ärende:: SB 498/97
Kanal:: P1
Programföretag:: SR
Datum och tid:: 1997-09-02
Tema:: Opartiskhet
Ämne:: Krönika, kåseri, recension

Freja var ett radioprogram som granskade, speglade och analyserade omvärlden utifrån ett kvinnoperspektiv. I det aktuella inslaget kåserade reportern kring feminism. Hon sa bland annat att förhållandet att vara tjej och angripa feminister kunde ”ge oanade karriärmöjligheter” och fortsatte enligt följande.

”Unga kvinnliga journalister som angriper feminismen kan plötsligt komma från ingenstans och bli ledarskribenter på DN och Svenska Dagbladet – någonting som varit mycket svårt hittills i männens högborg. Tydligaste exemplet är kanske ändå [A] som började sin mediakarriär med en liten uppsats om att unga kvinnor misstror feminismen. Påståendet var illa underbyggt men [B] tog henne genast till sitt bröst och snart nog så återfanns hon i mediasofforna lite varstans”.

Reportern kommenterade härefter A:s skrift ”Feminismens offer”. Hon sa bland annat att det inte var lätt att påstå att man ”presenterar en egen feminism, samtidigt som man stenhårt attackerar i stort sett allt arbete för jämställdhet” och att A rörde sig i:

[…] en luftig sfär av teorier där feminister ser kvinnor som ett kollektiv medan det rätta måste vara att ha en individuell frihet, ungefär som det skulle vara en ren slump att det är just kvinnor som tjänar sämst och att just män bär slips. [- - -] Bortsett från de grumliga ideologiska resonemangen runt individualismen som aldrig definieras, så ställer hon upp sina teorier i punktform; marknadsekonomi är det enda system som ger individer frihet, i statens uppgifter ingår inte att bedriva näringsverksamhet, osv. Om sådant som är problem för kvinnor överhuvudtaget tas upp så sker det med ett bedövande snusförnuft”.

Granskningsnämnden konstaterade att reportern kåserade kring feminism och härvid på ett kritiskt sätt recenserade en skrift. Inslaget kunde emellertid i vissa delar uppfattas även som kritik mot författaren som person och mot de idéer som hon i olika sammanhang fört fram om feminism. Med hänsyn härtill kunde det enligt nämndens mening diskuteras om reporterns förhållningssätt var förenligt med det krav på opartiskhet som gäller för företrädare för programföretaget. Med beaktande av programidén bakom Freja och att inslagets kåserande och recenserande karaktär ändå framgick tydligt, ansåg dock nämnden att inslaget inte stred mot kravet på opartiskhet.

En ledamot var skiljaktig. Han ansåg att kritiken mot A och hennes idéer gjorde att inslaget övergick från att vara en recension till att bli ett debattinlägg. Mot den bakgrunden ansåg han att reporterns förhållningssätt inte var förenligt med kravet på opartiskhet.

Smålandsnytt

Status:: Friat
Ärende:: SB 475/97
Kanal:: SVT2
Programföretag:: SVT
Datum och tid:: 1997-08-25
Tema:: Opartiskhet
Ämne:: Förhållningssätt/utformning

Nyhetsinslaget handlade om misstänkta ”husbedrägerier” som skulle ha utförts av en namngiven kvinna. Reportern i inslaget sa bland annat att kvinnan tidigare var straffad för bedrägerier och att hon efter avtjänat fängelsestraff hade ägnat sig åt att systematiskt lura hantverkare på betalningar och spekulanter på köpeskillingar. I inslaget visades hur kvinnan försökte undkomma reportern och hans frågor. Reportern gav sig dock inte och kvinnan besvarade då vissa frågor och förnekade de anklagelser som riktades mot henne. Inslaget avslutades med att studioreportern sa att förundersökning hade inletts och att en skadeståndsprocess snart skulle inledas vid Jönköpings tingsrätt.

Granskningsnämnden ansåg att reportrarna i vissa delar uttryckte sig på sådant sätt att det kunde uppfattas som ett ställningstagande för att kvinnan var skyldig till bedrägerierna. Frågan var inte prövad av domstol vid tidpunkten för inslaget. Det kunde därför diskuteras om reportrarnas förhållningssätt var förenligt med kravet på opartiskhet. Nämnden beaktade emellertid dels att det av inslaget ändå framgick att det rörde sig om misstankar, dels vad programföretaget hade anfört om grunderna för påståendena. Vidare ansåg nämnden att programföretaget genom kritiskt hållna intervjufrågor etc. måste kunna se till att en fråga blir belyst. Med hänsyn tagen också till att kvinnan ändå kom att bemöta anklagelserna, kunde nämnden inte finna att det skett någon överträdelse av kravet på opartiskhet.

Aktuellt

Status:: Fällt
Ärende:: SB 479/97
Kanal:: SVT2
Programföretag:: SVT
Datum och tid:: 1997-07-08 18.00
Tema:: Mediets genomslagskraft
Ämne:: Våld
Kategori:: Våld – verkligt, och annat skrämmande innehåll

Aktuellts 18-sändning innehöll ett inslag som handlade om soldatutbildning i Tyskland. Från en övning visades en simulerad, men ändå realistiskt utformad, avrättning av två män. Männen var bundna rygg mot rygg och de ”dödades” genom ett skott i munnen på den ene mannen. Nyheternas 12- och 22-sändningar innehöll ett inslag som handlade om den stora mängd avrättningar som enligt Amnesty förekom i Kina. I detta sammanhang visades bland annat hur flera människor avrättades med nackskott.

Granskningsnämnden konstaterade att den praxis som dittills gällt i fråga om våldsskildringar innebar att inslag som sänts före kl. 21.00 bedömts betydligt strängare än sådana som sänts senare. Med beaktande av den skyldighet som programföretagen har att – bland annat i nyhetsprogram – informera publiken om det faktiska våld som förekommer ansåg dock nämnden att kl. 21.00 var en väl sen tidpunkt att tillämpa vid bedömning av våldsskildringar i nyhetsprogram. För att inte lägga alltför stora hinder i vägen för nyhetsförmedlingen ansåg nämnden därför att huvudregeln bör vara att man vid nyhetssändningar före kl. 19.00 ska visa stor återhållsamhet i framställningssättet.

Nämnden ansåg att båda de aktuella inslagen innehöll framställningar av våld av sådan karaktär att de säkert kunde ha verkat skrämmande för barn. Med hänsyn till sändningstiderna fann nämnden därför att inslaget i Aktuellts 18-sändning och inslaget i Nyheternas 12-sändning stred mot programföretagens skyldighet att ta hänsyn till televisionens genomslagskraft.

Emma

Status:: Fällt
Ärende:: SB 473/97
Kanal:: P3
Programföretag:: SR
Datum och tid:: 1997-07-08
Tema:: Mediets genomslagskraft
Ämne:: Uppmaning till brott m.m.

I ungdomsprogrammet Emma sändes ett inslag med en busringning. Programledaren sa inledningsvis att ett perfekt uppdrag hade hittats för den här veckans tillfälliga panel och läste därefter upp ett brev från en 14-årig lyssnare som önskade att en god busringning skulle göras som inspiration. En av ungdomarna i programmet ringde ett telefonnummer och ställde mycket närgångna och intima frågor till den 79-åriga kvinna som svarade.

Granskningsnämnden ansåg att bestämmelsen om mediets genomslagskraft måste kunna tillämpas inte bara på uppmaningar till brott utan också på uppmaningar till annat särskilt hänsynslöst beteende. I inslaget utsattes den uppringda kvinnan för närgångna och kränkande frågor. Nämnden ansåg att inslagets utformning var av sådan art att det uppmuntrade och gav legitimitet åt busringning av det här uppenbart hänsynslösa slaget. Mot den bakgrunden fann nämnden att inslaget stred mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft i SR:s sändningstillstånd.

Salve

Status:: Fällt
Ärende:: SB 472/97
Kanal:: SVT2
Programföretag:: SVT
Datum och tid:: 1997-06-09
Tema:: Sponsring och reklam
Ämne:: Reklam och andra annonser m.m.
Kategori:: Undantag från annons- och reklamreglerna / Reklam för utbildningsmaterial m.m.

Under sommaren 1997 sände SVT en programserie för barn och ungdom kallad Salve, vilken utspelade sig i medeltidsmiljö. De tre första programmen innehöll ett reklaminslag för en sommarkalender som hade producerats för programserien.

Av inslaget framgick bland annat hur mycket kalendern kostade och att den endast kunde köpas på Posten.

Granskningsnämnden konstaterade att den bestämmelse i sändningstillståndet som undantagsvis tillåter SVT att göra reklam för utbildningsmaterial eller andra liknande produkter inte kunde läsas så att det skulle vara tillåtet för bolaget att göra reklam för varje produkt med anknytning till ett program. Samtidigt kunde bestämmelsen inte läsas så snävt att endast kurslitteratur i egentlig bemärkelseskulle omfattas av undantaget. Enligt nämnden borde det till exempel vara möjligt för SVT att i sina sändningar lämna upplysningar om sådant informa¬tionsmaterial med anknytning till ett visst program som bolaget förmedlar mot självkostnadspris.

Nämnden ifrågasatte inte att sommarkalendern hade en direkt anknytning till programserien Salve. Vidare konstaterade nämnden att såväl kalenderns baksida som de faktakort som följde med innehöll viss tilläggsinformation om program¬seriens tema, vilken till viss del kunde jämställas med utbildningsmaterial. Å andra sidan kunde det lottkort som följde med kalendern inte i något som helst avseende betraktas som utbildningsmaterial, utan dess enda funktion var att göra det möjligt att delta i den telefontävling som förekom i programmen. Reklam¬inslaget innehöll inte heller någon information om kalenderns eller tillbehörens karaktär av utbildningsmaterial, utan fokus låg i stället på just lottkortet. Mot denna bakgrund fann nämnden vid en samlad bedömning att inslaget var ett sådant reklaminslag som SVT inte får sända.

Nämnden ansåg vidare att inslaget genom sin utformning medförde ett kommer-siellt gynnande av Posten. Eftersom gynnandet hade förekommit i ett reklam-inslag kunde det dock inte utgöra ett otillbörligt gynnande i radio- och tv-lagens mening. Nämnden ansåg emellertid att ett otillbörligt gynnande under de om¬ständigheter som förelåg i ärendet var att betrakta som otillåten reklam för det företag som var föremål för gynnandet. Mot denna bakgrund fann nämnden att inslaget även hade utgjort otillåten reklam för Posten.

Det aktuella reklaminslaget prövades senare också av Konsumentverket/KO. Med hänsyn till den marknadsförda produkten, inslagets utformning och det sammanhang i vilket reklamen sändes ansåg Konsumentverket/KO det uppen¬bart att reklamen var riktad till barn under tolv år. Sedan SVT utfäst att inte upprepa förfarandet avslutade Konsumentverket/KO ärendet.

Katarina, Kristina och dom som har

Status:: Friat
Ärende:: SB 416/97
Kanal:: SVT2
Programföretag:: SVT
Datum och tid:: 1997-05-08
Tema:: Opartiskhet
Ämne:: Företrädare för programföretaget eller tillfälliga medverkande?

I programmet talade en radiojournalist med en annan journalist om sitt arbete med ett radioprogram. Det var ett reportage om ”de rikas värld” i Djursholm jämfört med de betydligt enklare förhållandena i Farsta och Trångsund, där radiojournalisten själv växt upp. Delar av radioprogrammet spelades upp och några filmade intervjuer visades. Journalisterna kommenterade olika uttalanden och de värderingar som – enligt deras uppfattning – fanns bland välsituerade människor. Programmet påannonserades som en dokumentär.

Granskningsnämnden konstaterade att radiojournalisten och hennes väninna kommenterade de klasskillnader som – enligt dem – fanns i Sverige. Båda var upprörda över ojämlikhet och den elitistiska människosyn som de ansåg att många av de intervjuade gav uttryck för. Enligt nämndens mening framgick det klart av programmet och påannonseringen att de bägge talade om personliga erfarenheter och gav uttryck för sina subjektiva uppfattningar. Nämnden ansåg inte att radiojournalisten – även om hon var producent på Sveriges Radio och uttalade sig i anslutning till ett radioprogram – i det nu aktuella programmet skulle ses som företrädare för programföretaget. I enlighet med nämndens praxis när det gäller tillämpningen av kravet på opartiskhet kunde nämnden därför inte finna att programmet stred mot detta krav.

Varan-TV

Status:: Friat
Ärende:: SB 360/97
Kanal:: SVT1
Programföretag:: SVT
Datum och tid:: 1997-04-10
Tema:: Mediets genomslagskraft
Ämne:: Uppmaning till brott m.m.

Varan-TV var en serie underhållningsprogram som vände sig till ungdomar i åldern 16–30 år. Det anmälda programmet hade underrubriken ”Rollspel och sånt” och innehöll bland annat en sketch om gravskändning. I sketchen visades hur några män välte omkull gravstenar och hackade och grävde i marken. Medan detta pågick uppträdde en sminkad man iförd vit kostym och tre vitklädda änglar på platsen och började dansa runt männen. Enligt SVT:s yttrande var syftet med den aktuella sketchen bland annat att provocera till eftertanke kring vad tristess och sysslolöshet innebär i form av uppdämd destruktivitet.

Enligt granskningsnämndens mening hade sketchen emellertid utformats på ett sådant oklart sätt att det avsedda syftet var svårt att uppfatta. Inslagets absurda karaktär fick dock anses ha framgått tillräckligt tydligt. Nämnden kunde vid en samlad bedömning inte finna att inslaget utformats på ett sådant sätt att det förelåg brott mot bestämmelsen om televisionens genomslagskraft.

Pohjoiskalotti

Status:: Friat
Ärende:: SB 390/97
Kanal:: P4
Programföretag:: SR
Datum och tid:: 1997-04-01 18.15
Tema:: Mediets genomslagskraft
Ämne:: Diskriminering/Fördomar
Kategori:: Kön

Det finskspråkiga programmet Pohjoiskalotti innehöll ett inslag med grovkorniga sexuella visor och historier. Programledaren framförde inledningsvis en ”varning” med hänsyn till inslagets karaktär.

Granskningsnämnden uttalade sin förståelse för att inslaget, genom förekomsten av könsord med mera, kunde uppfattas som stötande – särskilt mot bakgrund av att det sändes vid en tidpunkt då även barn kunde förväntas lyssna. Inslaget kunde dock inte uppfattas som uppenbart kränkande mot ettdera könet och det var enligt nämndens mening inte heller annars av sådan karaktär att det stred mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft.

Reportrarna

Status:: Fällt
Ärende:: SB 391/97
Kanal:: SVT2
Programföretag:: SVT
Datum och tid:: 1997-03-25
Tema:: Opartiskhet
Ämne:: Förhållningssätt/utformning

Programmet handlade om den restriktiva inställningen till naturläkemedel i Sverige jämfört med många andra länder. Ett av inslagen i programmet handlade om 10-årige NN som led av MBD (Minimal Brain Dysfunction). Utgångspunkten för inslaget var ett statligt utredningsförslag, som enligt reporterns beskrivning innebar att behandling av barn under 15 år med naturläkemedel skulle straffbeläggas. Enligt reportern skulle ett genomförande av detta förslag innebära att NN, som nu framgångsrikt behandlades med gurkörtsolja (GLA-olja), i stället påtvingades behandling med amfetamin. Inslaget innehöll en intervju med NN:s mamma, som var mycket kritisk till utredningsförslaget och som förklarade att hon hellre tog ett fängelsestraff än gjorde sin son ”till narkoman”.

Av handlingarna i ärendet framgick att amfetaminbehandling av MBD-barn användes endast i de allra svåraste fallen och under strikt kontrollerade former. Det framgick vidare att den använda dosen var 10–30 mg per dag, att jämföra med en normal missbruksdos på 500–2000 mg per dygn. Genom att dessa i sammanhanget relevanta sakuppgifter utelämnades blev inslaget ofullständigt och missvisande. Granskningsnämnden konstaterade vidare att reportern genom sina frågor och sammanfattningar understödde uppfattningen att det rörde sig om ”nerdrogning” av barnen som kunde leda till ett framtida narkotikaberoende. Enligt nämndens mening tog reportern även ställning för åsikten att behandling med GLA-olja är ett beprövat och verksamt alternativ till amfetaminbehandling. Nämnden ansåg mot denna bakgrund att inslaget stred mot såväl kravet på saklighet som kravet på opartiskhet.