Paintballkrig i skolan handlade om att ett namngivet företag hade gjort om en gammal skola till en paintballbana inomhus. Actionbilder från olika paintballbanor visades och personer som testat banorna uttalade sig positivt. Lockar och pockar var ett 52 sekunder långt program/inslag som bestod av att två personer, som uppgav att de var från ett visst företag, demonstrerade olika lockpipor.

Angående Paintballkrig i skolan fann granskningsnämnden att det uppstod ett gynnande av paintballföretaget, särskilt genom att företagets butiksnamn och bilder från banorna visades och att arrangören gavs utrymme att berätta om banorna. Byggnationen av en ny paintballbana hade dock ett sådant informations- och underhållningsintresse som fick anses väga upp det uppkomna gynnandet. Vad gäller programmet Lockar och pockar uttalade nämnden att det inte var utformat på ett sådant sätt att det innebar ett otillbörligt gynnande.

I ett inslag i programmet visades när en kvinna och två män satt i en bubbelpool. En deltagare hällde öl över kvinnans bröst och uppmanade männen att slicka upp ölen, vilket de gjorde. I ett annat inslag anordnades en ölhävartävling där deltagarna delades upp i två lag och tävlade om att dricka upp öl snabbast. Deltagarna drack öl, hejade på varandra och en del av dem kräktes.

I programmet förekom beteenden som enligt granskningsnämndens mening säkert kunde uppfattats som stötande och olämpliga av många tittare, särskilt mot bakgrund av att programmet sändes vid en tid då barn kunde antas ta del av programmet. Nämnden ansåg dock att programmet inte innehöll några inslag som stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

>> Beslutet refereras i avsnitt 4.3 Sexuell läggning.

I ett inslag i programmet arrangerades en tävling som kallades ”brud i vitt”. Deltagarna delades upp i två lag och hade 20 minuter på sig att designa en brudklänning av toalettpapper. Ett av lagen gjorde en brudklänning som skulle likna en Ku Klux Klan-dräkt med en strutformad hatt och en ansiktsmask med hål för ögonen.

Enligt granskningsnämndens bedömning var deltagarnas beteenden inte av sådan karaktär att inslaget var uppenbart kränkande. Inslaget stred därför inte mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Ett stort antal anmälare var kritiska mot programmet eftersom det förekom vad de ansåg var bland annat mobbning och kränkningar. De var särskilt kritiska mot ett inslag där en av deltagarna enligt anmälarna kränkte en annan deltagare på grund av hans sexuella läggning.

Granskningsnämnden konstaterade att det förekom uttalanden och beteenden mellan deltagarna som säkert kunde ha uppfattats som stötande och olämpliga av många tittare. Enligt nämndens bedömning innehöll programmet dock inte några inslag som var uppenbart kränkande eller utgjorde uppenbar psykisk misshandel eller mobbning. Sändningen stred därför inte mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft. Nämnden noterade också att det i sändningen gjordes vissa ansträngningar för att stävja den hätska stämningen mellan deltagarna och för att markera från programföretagets sida att deltagarnas uppförande var olämpligt.

Programmet var en brittisk dokumentärserie som handlade om kända flygplansolyckor. Det aktuella avsnittet hade temat flygplanskollisioner. Programmet hade en svensk berättarröst och innehöll både autentiska bilder, dramatiseringar och rekonstruktioner av olika flygplansolyckor. Till bilderna spelades dramatisk musik. I programmet visades åtskilliga bilder av flygplan som kolliderade och exploderade samt brinnande flygplan och vrakdelar. Vittnesmål från överlevande varvades med bilder från olika olycksplatser. Bilderna föreställde bland annat kroppar på bårar, liksäckar, bilder på uppradade kistor och blodiga människor med trasiga kläder.

I påannonseringen till filmen sa programpresentatören följande.

Vår sedan länge inplanerade serie om flygplanskrascher har fått obehaglig aktualitet efter olyckan i Kebnekaise. Kvällens dokumentär handlar om flygplanskollisioner och vi varnar för att programmet innehåller otäcka bilder.

Enligt granskningsnämndens mening var dokumentärens tema och flera av de bildsekvenser som förekom i kombination med dramatiska ljud av sådan karaktär att de kunde verka skrämmande för barn. Nämnden beaktade särskilt att delar av dokumentären handlade om barn som förolyckades i flygplanskrascher. Mot denna bakgrund borde filmen inte ha sänts före kl. 21.00. Sändningen av programmet stred därmed mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft. Det förhållandet att filmen föregicks av en varning ändrade inte den bedömningen.

Inslaget i satirprogrammet handlade om en kampanj som Sverigedemokratisk Ungdom (SDU) hade sökt projektstöd för hos Migrationsverket. Inslaget anmäldes av ett antal personer som bland annat ansåg att programledaren uttryckte sig nedsättande och kränkande samt tog politisk ställning mot Sverigedemokraterna. I inslaget sa programledaren bland annat följande.

”I dag rosar vi och de som ska ha ros i dag, det är ingenting annat än apartheidklubben Sverigedemokraterna. De ska ha cred för att deras ungdomsförbund SDU är genier när det kommer till att driva meningslösa kampanjer med rasistiska undertoner för att dölja att de har rasistiska undertoner […]. Rör inte min mormor sa SDU […] utan att vi då ens tänkte tanken på att tafsa på deras gamla hitlerhagga till mormor. En till kampanj hade de, vägra kallas rasist sa SDU, Sveriges dystraste ungdomsförbund efter att deras förbundsordförande och tillika ökända nazist olyckligtvis råkade förväxlas med en helt vanlig rasist […]. De har gjort en ansökan som ni kanske vet på 100 000 kronor till den här kampanjen, borta bra, men hemma bäst. Den här ansökan ligger nu på deras bästisars, Migrationsverkets, verksamhetsbord. Pengarna som SDU har sökt ska användas till de här 10 000 goodiebagsen, innehållande det som Amelia Adamo brukar kalla för feelgood-prylar. De här goodiebagsen ska sedan delas ut till 10 000 hushåll, det var bakgrundsfaktan. SDU:s goodiebags ska sedan locka invandrare med permanent uppehållstillstånd att återvandra till sina hemländer […]. Det är inte så himla mycket sexigare än Ku Klux Klans gamla så kallade hembesök […]. Så stanna hemma SDU, lås alla dörrar, stäng alla ventiler och gå aldrig, aldrig ut igen och får ni någon gång för er att åka bort, ta de där semesterpengarna och lägg på en personlig frakt på valfritt smuggelfartyg till valfri diktatur. Jag kommer inte komma dit med en goodiebag och försöka locka hem er igen, tror jag”.

Granskningsnämnden konstaterade att Tankesmedjans satiriska karaktär framgick tydligt i programmet. Enligt nämndens praxis gäller vida ramar för vad som får sägas i ett satirinslag, men då uttalandena i det aktuella inslaget var mycket långtgående och värderande brast inslaget enligt nämnden i förhållande till kravet på opartiskhet. Vid en sammantagen bedömning ansåg nämnden ändå att bristen inte var så allvarlig att den medförde att inslaget stred mot kravet på opartiskhet.

I nyhetsinslaget, som handlade om att en fotbollsspelares självbiografi kommit ut i en så kallad app-version, sades följande.

Ja, en special-app som är gjord utifrån boken Jag är Zlatan Ibrahimovic lanseras nu för Ipad, skriver DN på nätet. Appen som kostar 139 kronor innehåller hela boken och filmklipp, foton och möjligheten att spela upp kända Zlatan-mål i slowmotion.

Granskningsnämnden ansåg att det uppkom ett gynnande av den aktuella applikationen i inslaget men att gynnandet fick anses vara motiverat av ett tillräckligt informations- och underhållningsintresse.

Inslaget handlade om att de tidigare ägarna till ett företag i Sundsvall som nu hade gått i konkurs krävdes på två miljoner kronor av ett finansbolag. Det rapporterades att konkursen i bolaget misstänktes vara ett upplägg för grov ekonomisk brottslighet. Visserligen framgick det, enligt nämnden, i inslaget att det var oklart vem som hade plundrat det aktuella bolaget. Nämnden ansåg dock att det sätt på vilket uppgifterna om brottsmisstankarna i samband med konkursen av bolaget blandades med uppgifterna om finansbolagets krav på de tidigare ägarna, sammantaget misstänkliggjorde de tidigare ägarna för en oegentlig inblandning i konkursen. Misstänkliggörandet förstärktes enligt nämnden av reporterns närmast spekulativa uttalanden om det stulna godset. Enligt nämndens mening var reporterns ifrågasättande i inslaget av det påstått stulna godset så värderande att det måste ses som ett ställningstagande i strid med kravet på opartiskhet.

I programmet medverkade Håkan Juholt, som vid den aktuella tidpunkten var partiledare för Socialdemokraterna. I påannonseringen till inslaget sa programledaren bland annat följande.

”Troligtvis har denne man sitt värsta och kanske bitvis sitt bästa år bakom sig. Vad har han lärt sig av motgångarna och sorgerna i livet och hur ser framtiden ut om han får bestämma? I kväll är vår gäst Håkan Juholt”.

I intervjun som följde frågade programledaren Håkan Juholt bland annat hur han mådde med anledning av den omfattande mediala bevakningen av honom under hösten 2011. I flera av svaren på programledarens frågor redogjorde Håkan Juholt för vad han ansåg var brister i den svenska hälso- och sjukvården och för vad som var en ”traditionell socialdemokratisk välfärdsidé”. Håkan Juholt fick vidare svara på frågor om hur en familjemedlems öde hade påverkat honom och fick därefter frågan vilka de tre viktigaste frågorna var som han ville genomföra om han kom till makten.

Enligt nämndens mening fick Håkan Juholt stundtals långtgående möjligheter att redogöra för sin och Socialdemokraternas uppfattning i politiskt kontroversiella frågor, utan något direkt ifrågasättande eller kommenterande från programledarens sida. Inslaget brast därmed i förhållande till kravet på opartiskhet. Mot bakgrund av programformen och att programledaren ändå ifrågasatte vissa av Håkan Juholts svar ansåg nämnden, med viss tvekan, att bristen inte var så allvarlig att den medförde att inslaget stred mot kravet på opartiskhet.

Två ledamöter var skiljaktiga och ville fälla inslaget.